Hord

Titel: Hord
Författare: Ann Aguirre
Genre: ungdom, postapokalyptisk roman
Utgivningsår: 2013 (Svenska 2016)
Sidor: 437
Betyg: 4/6
Ursprung: biblioteket
Passar: dig som läst de första delarna Enklav och Utpost

Handling:
Tredje och avslutande delen i Razorland-trilogin. Tvåspader, Tålig, Tegan och Stalker ger sig av från Räddning, som är belägrat av mutanter/zombier, för att hämta hjälp i den bosättning som ligger närmast. De får hjälp av frivilliga krigare i Soldier’s Pond, men lyckas ändå inte rädda Räddning från horden. Däremot lyckas de rädda en del av befolkningen som de för tillbaka i säkerhet till Soldier’s Pond.

Trots att Soldier’s Pond har ett starkt försvar och många krigare är de ovilliga att lämna staden och bemöta hotet från horden. Eftersom Tvåspader är övertygad om att horden kan bli slutet för alla mänskliga bosättningar om den inte bekämpas bestämmer hon sig för att samla ihop en armé av frivilliga.

Eftersom hon inte blir tagen på allvar, utan endast får ihop en handfull krigare, bestämmer hon sig för att besöka alla kända bosättningar för att samla ihop frivilliga till sin armén. Intresset är dock lika svalt på alla andra ställen också, så de byter taktik och bli en gerillastyrka istället. Snabba och överraskande anfall på hordens jaktstyrkor blir taktiken och snart har ryktet om gerillastyrkan spridit sig till både människor och zombier.

Plötsligt får Tvåspader massor av frivilliga som vill ansluta sig till hennes armé, men då har horden redan satt sig i rörelse för att utplåna dem. Hon inser att enda sättet att besegra dem är att alliera sig med fiendens fiende.

Omdöme:
Det här har varit en genomgående bra serie med en intressant utveckling från bok till bok. Att jag lånade böckerna på bibliotekets ungdomsavdelning är inget jag reflekterar nämnvärt över. Författaren håller i alla fall inte igen på våldet för den sakens skull, men berättelsen hade gärna fått bestå av mer svärta, desperation och hopplöshet för att kännas ännu mer dystopisk.

Annars är det framförallt på karaktärerna som det märks att det är en ungdomsbok, Tvåspader är ju som sagt det nya, tuffare svaret på Katniss Everdeen från Hungerspelen. I övrigt är karaktärerna inte särskilt komplexa och dialogerna är inte särskilt raffinerade heller. Men det är inget som jag stör mig på.

Det jag framförallt gillar med den här serien är dels hur världsbilden, sett ur Tvåspaders ögon, undan för undan vidgas för läsaren i takt med att hon upptäcker den postapokalyptiska världen ovan jord. Men även hur mutanterna/zombierna utvecklas och varför.

Dessutom uppskattar jag att det verkligen är ett tydligt slut på boken/serien med en trevlig epilog. Öppna slut med en massa frågetecken eller fria tolkningar som det ofta är i ”vuxenlitteratur” kan vara ganska tröttsamt. Som jag skrivit i tidigare recensioner av serien så skulle jag inte bli det minsta förvånad om den blir filmatiserad. Om den blir det tänker jag definitivt gå och se den!

Nästa bok:
Kalldrag