Enklav

Titel: Enklav
Författare: Ann Aguirre
Genre: ungdom, postapokalyptisk roman
Sidor: 246
Betyg: 4/6
Passar: dig som gillar Metro 2033-böckerna (t.ex Resan till ljuset eller Resan till mörkret)

Handling:
Enklav handlar om flickan Tvåspader som lever med sin primitiva stam i underjorden i en gammal tunnelbana. Världen ovanför är förgiftad har hon lärt sig och dit går de aldrig, utan de lever sina korta liv i tunnlarnas mörker.

När handlingen börjar har hon precis genomgått sin namngivningscermoni och blivit vuxen (även om hon nog bara är ca 14-15 år) och därmed också blivit upptagen i den yrkesgrupp hon blivit utbildad till. Hennes yrke är jägare och hon förväntas skydda enklaven mot fiender och skaffa kött. Som jägarpartner får hon den mystiske Tålig, den enda i stammen som inte är född i bosättningen. Han hittades i tunnlarna som ung där han överlevt på egen hand i flera år.

I takt med att de lär känna varandra och uträttar uppdrag tillsammans väcker Tålig fler och fler, otillåtna, tankar hos Spadertvå. Allt i stammen är styrt av regler som åldermännen bestämt och Spadertvå är upplärd att de är till för att stammen ska överleva. Men när de blir de beordrade att uträtta ett riktigt svårt och farligt uppdrag med oviss utgång börjar hon ifrågasätta reglerna och om de verkligen är till för stammens bästa.

Efter att ha slutfört uppdraget och kommit tillbaka till stammen slutar hennes ifrågasättande av reglerna med att hon blir förvisad från stammen. Eftersom att Tålig tar hennes parti blir han det också. De förväntas lämna tunnlarna och ta sig upp till markytan för att aldrig mer återvända. En säker död, tror Spadertvå, men Tålig vet saker om ytan som inte hon vet.

Omdöme:
Det är precis den här typen av böcker som jag är riktigt svag för! Berättelser om förfallna och ångestframkallande postapokalyptiska världar. Den definitionen passar perfekt in på Enklav som påminner en hel del om Metro 2033-världen. Fast här har utvecklingen kastats tillbaka ännu längre av någon odefinierad katastrof.

Miljöbeskrivning och intrig är det med andra ord inget fel på. Tvärtom. Det är en spännande intrig i en mörk och obehaglig miljö som rullas upp.

Karaktärerna i boken får ingen djupare presentation, vilket till viss hör till berättelsen, men de är lätta att bilda sig uppfattningar om ändå. Trots att de är tonåringar tycker jag att de utifrån omständigheterna känns ganska trovärdiga och jag irriterar mig inte alls på dem (till skillnad från när jag läste The Hunger Games-trilogin).

Att jag lånat boken på ungdomsavdelning märks framförallt på dialoger och bristen på detaljer och kompexitet. Detaljerna är korta och stolpiga, även om det till viss del kan ursäktas med att karaktärerna nog har små ordförråd. I mitt tycke hade boken gärna kunnat vara 300-400 sidor längre så att handlingen hade fått mer djup och bakgrund med hjälp av en rikligare detaljskildring. Men men, istället blir det lätt- och snabbläst och trilogin får väl betraktas som en liten förrätt inför Justin Cronins avslutande del på Passagen-trilogin som släpps senare i år.

Det var absolut en läsvärd bok som gav mersmak och jag tänker inte missa uppföljarna. Det skulle inte förvåna mig det minsta om trilogin filmatiseras och då kommer Tvåspader att sopa mattan med Katniss Everdeen!

Nästa bok:
Nästa del givetvis, Utpost