Stjärnklart

Titel: Stjärnklart
Författare: Lars Wilderäng
Genre: Science Fiction, (post)apokalyptisk roman
Sidor: 402
Betyg: 6/6
Passar: dig som tänder stearinljus och spelar sällskapsspel när det är strömavbrott

Handling:
Stjärnklart är den första delen i en dystopisk, science fiction-trilogi som utspelar sig i Sverige. Vi får följa ett helt gäng olika personer i både Stockholms- och Göteborgsområdet, med olika samhällspositioner och bakgrund genom krisen.

Krisen, eller nedsläckningen som den senare kommer att kallas, börjar med upprepade strömavbrott och systemfel på allt från telefoner till bilar. Ja, allt som innehåller elektronik börjar balla ur. Men ändå ringer inga varningsklockor vare sig hos allmänheten eller myndigheter förrän det är försent.

Först när strömavbrottet har blivit permanent reagerar folk, särskilt när vattnet också stängs av, men de flesta väntar ändå på att myndigheterna ska lösa problemet. Problemet är att ingen myndighet kan organisera sig eftersom de inte heller har ström, dessutom är krisberedskapen inte särskilt god. Sverige har ju till exempel inga beredskapsförråd med mat och andra förnödenheter längre. Så när maten börjar ta slut i affärerna redan efter ett par dagar i storstäderna börjar folk bli desperata – och våldsamma.

Snart är samhället i förfall och den starkes lag råder. Folk dör som flugor av både svält, sjukdomar och våldsamheter. Det enda som är viktigt är hur man ska överleva dagen eller framförallt den annalkande vintern.

Omdöme:
Inflation i poängsättningen? Nej, jag råkar bara vara inne i ett stim av bra böcker just nu som jag själv har köpt. Det här är faktiskt en riktig fullpoängare helt i min smak!

Dessutom gav jag Wilderängs debut, Midvintermörker, samma betyg. Böckerna har mycket gemensamt, de innehåller många ingredienser som jag gillar, trots att de tillhör olika serier. Båda utspelar sig i Sverige under en nationell krissituation, båda har en stark verklighetsförankring och båda dryper av samhällskritik.

Wilderäng är riktigt påläst inom många områden, vilket yttrar sig i många detaljer om t.ex krisberedskap eller det svenska försvaret. Det gränsar nog till väl nördiga fakta i vissa fall, men områdena intresserar mig och det stör mig inte alls – tvärtom.

Handlingen byggs upp genom att varje kapitel handlar om hur det går för en av de många karaktärerna. Berättelsen hoppar mellan dem och hela tiden eskalerar krisen (och spänningen). Persongalleriet tycker jag är schysst uppbyggt, de agerar nog som folk gör mest. Det finns både rationella individer och riktiga dumhuvuden, men alla har de små skavanker och mänskliga egenskaper.

Spännande från första till sista sidan och helt omöjlig att lägga ifrån sig. Behöver jag säga att jag ser fram emot nästa bok?

Nästa bok:
Önskar att det blir uppföljaren, Stjärnfall, men den finns inte hemma än…