Titel: Tre minuter
Författare: Roslund och Hellström
Genre: kriminalroman
Utgivningsår: 2016
Sidor: 568
Betyg: 5/6
Ursprung: läsex från frugans jobb
Passar: dig som gillar De redan döda eller Björndansen
Handling:
Tre minuter är uppföljaren till författarnas näst senaste bok Tre sekunder. I den boken svek polisen sin bäste infiltratör, Piet Hoffman, och dödade honom. Trodde de. Men genom egen list och med hjälp av sin hanterare överlevde han och flydde med sin familj till Colombia. Genom sin svenske hanterares kontakter fortsatte han sedan sin karriär som infiltratör för amerikanska DEA genom att infiltrera PRC-gerillan (PRC är en av de största kokainproducenterna i Colombia).
Piet har lyckats infiltrera PRC djupare än nån annan och är livvakt och högra hand till en av höjdarna. Livet i Colombia rullar på och hans samarbete med DEA resulterar gång på gång i svidande nederlag för kokainhandeln. Men allt ändras när USA:s talman blir kidnappad av PRC under ett besök i Colombia. USA förklarar genast krig mot PRC och den Most wanted-lista de har för deras ledning förvandlas snabbt till en dödslista. Alla på listan måste dö. Problemet är bara att ett av namnen på listan är Piet Hoffman.
Men att få honom avförd från listan är inget som Vita huset visar något intresse för, trots DEA:s vädjande. Lagt kort ligger menar de, det passar sig inte att ändra sig fram och tillbaka om så allvarliga saker. Piets svenske hanterare tänker inte svika honom igen utan gör allt han kan för att få hem honom levande. Till sin hjälp tar han den vresige kriminalkomissarien Ewert Grens som han skickar ner till Colombia för att hämta hem Piet.
Piet har dock en egen plan hur han ska bli avförd från dödslistan. Han tänker byta sitt liv mot talmannens genom att utnyttja sina infiltratörkunskaper och ta reda på var han finns. Hjälper inte det är han beredd att iscensätta sin död igen.
Omdöme:
Det här är mina favoritförfattare när det kommer till kriminalromaner. De är tyvärr inte så produktiva, senaste boken släpptes långt innan jag började blogga, men det kompenserar de med att genomgående hålla en riktigt hög kvalité. Den här boken är givetvis inget undantag. Spännande och intressant från pärm till pärm. Författarnas agenda är nämligen inte bara att underhålla utan också att belysa olika delar av den kriminella världen. I den här berättelsen är det alltså kokainhandeln som står i fokus.
Jag gillar att de återanvänder karaktären Piet Hoffman och återigen låter honom spela huvudrollen. Han är lika kluven i din personlighet som i sin roll som infiltratör. Han är iskall och skoningslös när rollen kräver det, men samtidigt fylld av samvetskval och oro över sin familj. Ewert Grens har jag däremot en tveksam relation till. Han är ännu en i raden av föråldrade, tjocka och vresiga poliser. Han är extremt osympatisk, men också fruktansvärt ärlig. Rätt ska vara rätt liksom. Men i denna bok mjuknar han något, det blir dels situationskomik när han ska ut och flyga, han framstår som charmigt oerfaren, och han visar både omtänksamma och sympatiska drag i den colombianska värmen.
En annan sak som jag verkligen gillar med boken är skildringen av storpolitiken. Hur USA beslutar om andra människors liv och död och hur de skriver om historien för att det ska passa dem. Däremot hade jag gärna sett att vicepresidenten och stabschefen fått vad de förtjänat på något sätt.
Jag tror att jag tidigare har skrivit att en kriminalroman, eller spänningsroman för den delen, aldrig bör vara längre än 400 sidor. Det gäller inte den här författarduon. Varenda sida i den här boken för handlingem framåt och fyller sitt syfte. Läs den så förstår du, men börja med att läsa Tre sekunder.
Nästa bok:
Den gode vargen
Bokstapeln 