Krigets gudar

 Krigets gudar 

Titel: Krigets gudar
Författare: Conn Iggulden
Genre: Historisk roman
Sidor: 399
Betyg: 4/6
Passar: dig som gillar historia och läst den tredje delen

Handling:
Fjärde, och tidigare sista delen, i serien om Julius Caesar. När Caesar återvänder med sina segerrika legioner från Gallien känner sig Roms diktator, Pompejus, hotad. Han ger order om att Caesar ska lönnmördas och får senaten att utropa Caesar till statens fiende. Caesar svarar med en ilmarsch till Rom vilket får Pompejus och senaten att fly till Grekland. Handlingen får Brutus, Caesars äldsta vän, att tvivla och han sviker Caesar för att ansluta sig till Pompejus. Efter att ha tagit kontrollen över Rom, och låtit folket välja en ny senat, följer Caesar efter till Grekland med sina legioner. Genom att demoralisera och överlista Pompejus, innan han lockar in hans avsevärt större armé i ett regelrätt slag, lyckas Caesar vinna inbördeskriget. Brutus överlever mot alla odds och blir förlåten av Caesar.

Men Pompejus lyckas fly och en jakt över hela östra Medelhavet inleds innan den slutar i Egypten. Där sätter Pompejus död punkt för jakten och Caesar har äntligen besegrat alla sina fiender. Istället lägger han sig i Egyptens interna konflikter, vilket slutar med att Kleopatra blir återinsatt som drottning. Det är också början på en romans, eller snarare förbund, mellan dem (och Rom – Egypten). När Kleopatra dessutom blir gravid, och föder Caesars son, väcks tanken hos Caesar att han borde utropa sig själv till kung över de båda rikena.

När han återvänder till Rom för att visa upp sin drottning och nya arvinge börjar konspirationen gro. Hans absoluta makt, och planer på att utropa sig till kung, får en skara sammansvurna senatorer att planera hans död. Den 15 mars, innan senatens sammanträde, utför de attentatet och den som utdelar det dödande knivhugget är Brutus.

Omdöme:
Välskriven, intressant och spännande precis som tidigare böcker. Första delen av boken finns det inget att anmärka på, men i del två och tre känns berättandet forcerat. Författarens problem är att Caesar han uträtta så enormt mycket så att det blir svårt att utelämna något. Alternativet hade kunna vara att dela upp den här boken på ytterligare en bok. Slutet känns också väl abrupt utan epilog.

Men idag vet vi ju att författaren åtgärdade det problemet genom att skriva en femte del som kom för ett par år sedan. Den ser jag fram emot att äntligen få läsa!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s