Årsbästalistan 2018

Under 2018 läste jag 29 böcker, vilket är elva färre än i fjol, och troligtvis det lägsta antalet sedan jag började räkna. Men dels har det varit ett intensivt jobbår, vilket gjort att jag somnat tidigt om kvällarna utan att orka läsa, och dels inledde jag året med att läsa Sapiens. Den var visserligen intressant, men en riktigt sömnpiller. Det tog nästan två månader att läsa ut den eftersom jag somnade efter ett par sidor varje kväll!

Törst

Årets bästa bok…
Högsta betyg, 6/6 poäng, fick två böcker i år: Törst och Stalpi. Båda två handlar om olika påhittade väsen, zombier i den förstnämnda och troll i den senare, och är uppföljare till en tidigare bok. Det var alltså två riktiga fiktionromaner som utspelar sig i Sverige som gick hem hos mig i år. Fantastisk läsning båda två – läs dem!

Vävaren

Årets sämsta bok…
Är egentligen en ganska oförtjänt titel i år, det är nämligen ingen bok som fått en etta eller tvåa i betyg. Däremot var det sju böcker som fick betyget 3/6. Men Vävaren blir den som tar hem det, för en trea på den boken var trots allt ett ganska snällt betyg.

Årets snittbetyg…
Snittbetyget för de 29 lästa böckerna i år blev 4,24 (i fjol 3,9). Jag har alltså höjt kvalitén på läsningen rejält i jämförelse med i fjol även om det blev färre böcker. Det var faktiskt hela 10 böcker som fick betyget 5/6.

Årets lästa författare…
Under 2018 läste jag böcker från 27 olika författare. Av dem var det 12 stycken som jag läste för första gången (i fjol 25 st).

Årets könsfördelning…
I fjol var 14 av 40 lästa författare kvinnor och i år är andelen 3 av 27. En anmärkningsvärd minskning som jag inte har någon bra förklaring till. Men jag väljer ju inte heller böcker efter författarens kön.

Höstsol

Årets mest lästa författare…
Plöjde inga hela serier i år, vilket gjorde att det inte var någon författare som stack ut nämnvärt. Men jag läste två böcker vardera av Stefan Ahnhem och Lars Wilderäng.

Ravenspur

Årets bästa bokserie…
Räknas två böcker som en serie? I så fall är ju både, Törst och Stalpi, som jag utsåg till Årets bästa heta kandidater. Eller Lars Wilderängs duo med dystopiska thrillers, Höstsol och Höstregn, som jag läste båda två under hösten och gav betyget 5/6. Annars var den enda riktiga serie jag avslutade i år Conn Igguldens Rosornas krig genom Ravenspur (5/6) och det är i så fall inte första gången han tar hem denna kategori!

Steve Jobs

Årets tegelsten…
Inga riktiga tegelstenar lästa alls i år faktiskt, vilket gör att den utmärkta biografin om Steve Jobs tar hem titeln med sina 665 sidor.

Hemmet

Årets läskigaste…
Läste nog egentligen bara en bok i år som platsar i skräckgenren och det var Hemmet. Men även om den var spännande och välskriven så kan jag inte påstå att den var särskilt läskig. Däremot tycker jag Höstsol är desto läskigare med sin verklighetsnära skildring av aggressiv rysk utrikespolitik.

Sovjetistan

Årets roligaste…
Som vanligt lyste humor och felgood med sin frånvaro bland det jag läst. Men ibland kan det mest absurda bli riktigt humoristiskt och så var det i den intressanta reseskildringen Sovjetistan. Författaren berättar anekdoter från sina resor i Centralasiens diktaturer som hon i vissa fall kallar för Absurdistan för att presidenterna där hittar på så absurda, och skrattretande, grejer!

Årets sorgligaste…
Ingen bok var särskilt sorglig i år. Möjligtvis att delar av Arthur det, men den slutade ju lyckligt.

Sapiens

Årets mest tänkvärda…
Här är Sapiens given. På ett lättförståeligt och rättframt sätt förklarar författaren varför vi är som vi är. Det finns ju en anledning till att författarens populärvetenskapliga böcker om människans historia och utveckling blivit så kända, för de väcker en hel del tankar och funderingar.

Stalpi

Årets mest efterlängtade…
Har inte läst några nya böcker i år som jag gått och väntat på, däremot har jag tänkt i flera år att jag ska läsa Stalpi eftersom jag verkligen gillade författarens första bok. I år blev det äntligen av.

Metro 2035

Årets besvikelse…
Metro 2035 (3/6) är en bok jag sett fram emot att läsa länge eftersom jag verkligen gillat de föregående böckerna i serien. Men den kändes tyvärr bara trött, rörig och som om att den enbart levde på gamla meriter.

Mörkrets väg

Årets överraskning…
Mörkrets väg (5/6) köpte jag billigt i någon slags outletbutik som utfyllnadsbok (köp fyra, betala för tre) utan att veta något om den. Men det visade sig vara ett riktigt välskrivet, litterärt, viktorianskt drama som jag gillade skarpt.

Camino Island

Årets upptäckt…
Camino Island, eller snarare John Grisham, som skrivit den skulle jag faktiskt kalla årets upptäckt. Trots att han är en av de främsta bestseller-författarna inom spänningslitteraturen så har jag bara läst en enda bok av honom tidigare. Men genom finurliga, men lättsamma, Camino Island har jag sent omsider upptäckt hans storhet.


2019 ser jag fram emot att läsa Andarnas labyrint, den sista delen i Carlos Ruiz Zafóns fantastiska serie om en bokhandlare i Barcelona. Den ligger redan på mitt nattduksbord och väntar.

Det skulle även vara roligt att hinna läsa fler böcker än 2018 – men med samma höga snittbetyg. Annars har jag som vanligt varken några mål eller utmaningar uppsatta för min läsning.

Gott nytt läsår och god fortsättning!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s