Metro 2035

Titel: Metro 2035
Författare: Dimitrij Gluchovskij
Genre: postapokalyptisk roman, dystopi
Utgivningsår: 2017
Sidor: 620
Betyg: 3/6
Ursprung: biblioteket
Passar: dig som gillar Enklav eller Resan till ljuset

Handling:
Den sista spillran av mänskligheten lever under svåra förhållanden i Moskvas tunnelbanesystem. Artiom, som är hjälteförklarad sedan han räddade tunnelbanan från de svarta mutanterna, har svårt att finna sig till ro. När han befann sig på ytan i samband med att de bekämpade de svarta mutanterna tyckte han sig höra att radion sprakade till och att de fick in delar av ett anrop. Därför besöker han dagligen ytan och ger sig upp i de övergivna höghusen för att försöka få in signalen på nytt. Men etern är tom.

Men när författaren Homeros söker upp honom för att skriva om hans liv väcks hoppet till liv. Homeros har nämligen träffat en radiooperatör på en annan station som påstår sig ha fått in ett meddelande från en annan stad.

Artiom ger sig iväg, tillsammans med Homeros, för att ta reda på om det är sant. Men i jakten på sanningen hamnar de båda mitt i ett krig mellan rivaliserande stationer, konspirationer dolda för invånarna och i en vendetta med Artioms gamla vapenbröder.

Omdöme:
Jag älskade författarens första bok, Metro 2033, och blev också förtjust i den andra. Men den här tredje levde inte upp till förväntningarna. Den kändes trött, rörig och som att den mest lever på gamla meriter.

Ungefär så upplever jag även huvudpersonen, Artiom. Han beter sig både förvirrat, dumdristigt och stundtals rätt osympatiskt. Ingen klockren hjälte med andra ord.

Det som räddar boken är att författaren delvis spinner vidare på myterna om metron från tidigare böcker och utvecklar dem. De osynliga observatörerna har en roll och regeringsbunkerns existens avslöjad också. Det är intressant och väcker min nyfikenhet och fantasi. Däremot är jag också besviken på att alla mutanter och monster har försvunnit från ytan.

Nästa bok:
Operation Fritham