Höstsol

Titel: Höstsol
Författare: Lars Wilderäng
Genre: Thriller, krig
Utgivningsår: 2017
Sidor: 477
Betyg: 5/6
Ursprung: biblioteket
Passar: dig som gillar Midvintermörker eller Fiendens fiende

Handling:
Efter annektering av Krimhalvön fortsätter Ryssland sina provokationer med siktet inställt på att återupprätta Sovjetrepublikens gamla gränser. I Sverige värvas operatören Christian till en hemlig specialstyrka inom försvaret där han på nära håll får se Rysslands dolda infiltration av Sverige.

Samtidigt i Irak upptäcker en amerikansk styrka att Iran kommit över gamla ryska kärnvapen vilket rubbar maktbalansen i hela Mellanöstern.

Sabotage, hackerattacker och beväpning av svenska extremistgrupper görs i stigande omfattning från ryskt håll. Christians bror, Jonas, får se detta från en annan sida i och med att han jobbar på MSB i Uppsalas länsstyrelse. Där förbereder de sig i krisledning om det värsta skulle hända.

Jonas ex, och hans barns mamma, Johanna, ser det hela från en tredje sida. Som kompanichef för ett stridsvagnskompani i Skövde jobbar hon aktivt med försvarets upprustning.

Genom spioneri får det svenska försvaret reda på att Rysslands provokationer ska leda fram till något de kallar för Plan Gute. Ett ryskt övertagande av Gotland.

Eftersom de svenska politikerna inte alls tar Rysslands agerande på samma allvar kringgår försvaret deras flathet genom att kalla till beredskapsövning. De skickar hela brigaden till Gotland och det i grevens tid eftersom Ryssland samtidigt genomför en liknande ”beredskapsövning” ute på Östersjön.

Men saker går inte som man tänkt sig i Sverige när Ryssland viker av från kursen mot Gotland och landstiger på Öland, i Kalmar och på Falsterbonäset. Plötsligt finns rysk trupp på det svenska fastlandet medan huvuddelen av det svenska försvaret är fast på Gotland.

Omdöme:
Ännu en skrämmande och intensiv omvärldsskildring av Wilderäng. Jag gillar verkligen hur han tar verkliga händelser och spinner vidare på dem. I den här serien drar han det verkligen till sin spets, boken blir ett slags worst case scenario.

Annars är författarens främsta styrka trovärdigheten och detaljkunskapen. Men även detaljkunskapen drar han till sin spets och det tycker inte jag alltid är en fördel. Ibland vet jag inte om det är en pistol eller automatkarbin som används eftersom de bara beskrivs med sitt namn, en obskyr förkortning. Inte heller tycker jag att det är nödvändigt att få veta namnet på varenda missil eller robot som används. Men denna kunskap har onekligen gjort honom till hovförfattare åt försvaret och säkerligen idol hos alla MÖP:ar.

Sin vana trogen använder han sig av flera huvudpersoner och det ger berättelsen djup. Men det tar lite längre tid att få koll på huvudpersonerna och lära känna dem. Men även här är trovärdigheten hans signum, det känns som människor hämtade ur verkligheten.

Är du det minsta intresserad av utrikespolitik i Östersjöområdet är boken ett måste, om du inte är det – läs den ändå!

Nästa bok:
Symbolens skugga