Ravenspur

Ravenspur

Titel: Ravenspur
Författare: Conn Iggulden
Genre: historisk roman
Utgivningsår: 2016
Sidor: 411
Betyg: 5/6
Ursprung: biblioteket
Passar: dig som läst de föregående böckerna i serien, Solvarg och Blodsfejd

Handling:
Fjärde och sista delen i Rosornas krig. Krigarkungen Edward av York har, i brist på fältslag, blivit fet och alkoholiserad. Därför blir han, bokstavligen, tagen på sängen av att hans fiender återigen reser sig mot honom. Denna gång är det Earl Warwick, hans forna fosterfar och allierade, som återkommit från sin landsförvisning och bytt sida. Han befriar Henry av Lancaster ur sin fångenskap, installerar honom på tronen på nytt och fördriver Edward ur landet.

Men Edward ger inte upp så lätt utan understödd av hertigen av Burgund återvänder han till England och samlar ihop en armé. Warwick hade dock väntat sig det och har fortfarande sin armé samlad. Det hela ser ut att bli en katt och råtta-lek eftersom Warwick har en minst dubbel så stor armé som omringar Edward. Men återigen visar Edward sin slagfärdighet i strid och besegrar motståndarna.

Knappt har han hunnit med det innan Henry av Lancasters fru och 14-åriga son, som levt vid det franska hovet de senaste åren, landstiger i södra England och samlar en ny armé. De hinner inte så långt innan de blir upphunna och besegrade av Edward. I och med denna totalseger blir även kung Henry av Lancaster likviderad. Det innebär att huset Lancasters anspråk på tronen är utraderade och att fred infinner sig.

Freden bryts när Edward dör i ett slaganfall och hans bror, Richard, tar över makten genom sin titel som Lordprotektor, och snabbt illegitimerar Edwards söner och utser sig själv till kung. I och med detta ser den siste av huset Lancaster, Henry Tudor, som lever i exil i Frankrike, sin chans att ta över tronen. Med franskt stöd samlar han en armé och tågar mot Richard.

Omdöme:
Makalös avslutning på en serie som startade lite trevande. Den trevande starten berodde i och för sig till stor del på att det var så förvirrande med alla karaktärer. I denna sista bok har de dels blivit färre pga. av alla krig och dels har jag som läsare lärt mig hålla i sär dem.

Som vanligt, när det gäller författaren, så får jag påminna mig om att det är en historisk roman jag läser och inte fiktion. För det är sådana osannolika historiska händelser han letar upp och skriver om att det överträffar det mesta en romanförfattare kan koka ihop!

Men det skulle ju inte räcka så långt med enbart de historiska händelserna, hur osannolika de än är, om de inte berättas väl. Där ligger författarens genialitet. Hans berättande håller världsklass och han kan med små medel både förmedla karaktärernas tankar och känslor.

Trots det positiva omdömet tycker jag ändå inte att denna serie nådde upp i samma klass som hans föregående serier.

Nästa bok:
Kropparnas själavandring

Annonser

En reaktion på ”Ravenspur

  1. Ping: Årsbästalistan 2018 | Bokstapeln

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s