HeatoN – Livet på spel

Titel: HeatoN – Livet på spel
Författare: Emil Christensen med Linus Sunnervik
Genre: Självbiografi, ungdom
Utgivningsår: 2017
Sidor: 205
Betyg: 3/6
Ursprung: läsex från Bokdagarna
Passar: dig som gillar Ferry Tales eller Björnstad

Handling:
Emil ”HeatoN” Christensen var en av världens bästa e-sportare i spelet Counterstrike 2001-2006 och är fortfarande en av e-sportens största profiler.

I Livet på spel berättar han om sin uppväxt i en Stockholmsförort med sin mamma och styvpappa och om hockeykarriären som på grund av en skada gjorde att han började spela Counterstrike.

När HeatoN slog igenom var e-sport något helt nytt och abstrakt, åtminstone i Sverige, men i samma takt som HeatoN utvecklades, utvecklades också sporten. Från att ha varit tvungen att spela i smyg för sin mamma blev han en världsstjärna med turneringssegrar runt om i världen.

Allt gick dock inte spikrakt. HeatoN hade det stundtals jobbigt hemma eftersom hans mamma blev tablettmissbrukare pga. arbetsrelaterad ryggskada. Han blev även blåst flera gånger om av giriga aktörer i spelvärlden som inte drog sig för att utnyttja naiva tonåringar. Senare i hans karriär gick även hans mamma bort.

HeatoN blev den förste spelare någonsin att väljas in i e-sportens Hall of fame.

Omdöme:
Innan HeatoN gled i på ett bananskal i Mästarnas mästare hade jag aldrig hört talas om honom. För även om jag också spelade lite Counterstrike i början på gymnasiet så har spelvärlden inte intresserat mig sedan dess. Men nu råkade boken dyka upp hemma och var dessutom överkomligt kort så varför inte lära sig något nytt om en främmande värld?

Det första jag slås av är att boken är oerhört lättläst, både språkligt, sett till kapitellängd och pga. avsaknad av djup. Det känns som att den är skriven för att locka unga ”Gamers” från datorn en stund. Jag tycker det är bokens stora nackdel. Den är för forscerad och allmän. Eftersom jag inte alls är insatt hade jag gärna läst mer detaljerade matchreferat, genomgång av taktik och träningsupplägg, noggrannare beskrivning av deras roller i laget och även tränarens roll.

Men välskriven och intressant var den trots allt. Men jag kan tycka att e-sportens vilja att accepteras som en riktig sport och att jämföras med riktiga idrottsatleter drivs av en överdriven ängslan. Det är inget tvekan att deras prestationer också kräver skicklighet och mycket träning, precis som dart eller varpa, det tror jag heller ingen i frågasätter. Men att HeatoN åkte ut ur Mästarnas mästare i första programmet trots att han var yngst talar sitt tydliga språk.

Nästa bok:
Dark Matter