Väggen

Väggen

Titel: Väggen
Författare: Marlen Haushofer
Genre: dystopi, postapokalyptisk roman
Utgivningsår: 1968 (på svenska 1988)
Sidor: 247
Betyg: 2/6
Ursprung: biblioteket
Passar: dig som gillar Robinson Crusoe eller Ensam kvar 

Handling:
En kvinna i 40-årsåldern hälsar på sin kusin och hennes man i deras jaktstuga i de österrikiska alperna. På kvällen beger sig kusinen och hennes man av ner till världshuset i byn och lämnar kvinnan ensam kvar. När hon vaknar på morgonen är hon, konstigt nog, fortfarande ensam. De kom tydligen aldrig tillbaka kvällen innan och hon ger sig därför ut för att spana efter dem. Halvvägs till byn tar det stopp, hon går rakt in i en osynlig vägg som spärrar vägen.

Vid en nogrannare undersökning verkar väggen löpa runt hela dalen och hon kan inte se något liv på andra sidan. Hon verkar helt avskuren från omvärlden.

Lyckligtvis kommer snart grannens hund springande och ger sig tillkänna, så helt ensam behöver hon inte känna sig. Efter några dagar dyker det även upp en katt.

Efter det försöker hon anpassa sig till ett liv i ensamhet och gör sitt bästa för att överleva på egen hand. Hon planterar grönsaker, jagar och utforskar omgivningarna. Men några andra människor ser hon inte innanför muren, utan hon tror att hon är helt avskuren från omvärlden.

Omdöme:
Jag har nog läst om den här boken nånstans och lockats av det postapokalyptiska draget som boken har. Annars visste jag inte så mycket om den och hade inga särskilda förväntningar, vilket var tur.

För den här var knappt läsvärd skulle jag vilja säga. Sen spelar det ingen roll att dåtidens recensenter tolkade in existentiella och filosofiska betydelser i boken, ser man till intrigen var det inte mycket att ha.

Det jag stör mig mest på är att kvinnan, som man aldrig får veta namnet på, inte utforskar väggen ordentligt. Hon kastar inte ens sten på den eller skjuter på den med sitt jaktgevär. Hon tar aldrig reda på hur långt den löper, men däremot konstaterar hon att bäcken rinner under den… fast nåt intresse av att gräva sig ut där visar hon inte!

Förutom det är boken ganska händelselös, hon odlar lite grönsaker, hugger ved och tar hand om sina djur. Det mest spännande som händer är att vissa av djuren dör. Det nämns ganska tidigt i berättelsen och är sedan en återkommande anspelning. Det är egentligen den enda anledningen till att jag vill läsa vidare, för att få veta hur det går till.

Nästa bok:
Kobran

En reaktion på ”Väggen

  1. Ping: Årsbästalistan 2017 | Bokstapeln

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s