Be inte om nåd

Be inte om nåd

Titel: Be inte om nåd
Författare: Martin Österdahl
Genre: thriller
Utgivningsår: 2016
Sidor: 487
Betyg: 4/6
Ursprung: lånat av farsan
Passar: dig som gillar Fiendens fiende eller Den andalusiske vännen

Handling:
Året är 1996 och Max jobbar på tankesmedjan Vektor som har Ryssland som expertområde. I Ryssland stundar det kommande presidenvalet, ett val som tros bli avgörande om nationen ska utvecklas mot en demokrati eller återgå till det sovjetiska styret.

Inför valupptakten granskar Pashie, Vektors medarbetare i S:t Petersburg och Max tjej, ett telekombolag när hon plötsligt försvinner. Det får Max att bege sig till staden för att leta rätt på henne och han får snart nytta av sina specialkunskaper om Ryssland. Max är nämligen uppvuxen på ön Arnholma som är den yttersta försvarspunkten i den svenska skärgården. Av sin far har han sedan barnsben fått höra om hotet i öster och när han senare tjänstgjorde som attackdykare var det alltid ett ryskt anfall de övade inför.

Med hjälp av en lokal kontakt börjar Max leta efter Pashie och gräva i det hon ägnade sig åt innan hon försvann. Spåren leder till dem till telekombolaget och att det är nåt skumt på gång är helt klart. Alla de spårar upp på företaget som även Pashie varit i kontakt med dör våldsamt efter att de pratat med dem.

Spåren pekar mot företagets absoluta topp som består av en organisation med nära kopplingar till Stalin. När Max börjar ana vad deras mål är förstår han att det inte bara är Pashie och han själv som är i fara, utan till och med Sverige. Allt han lärt sig sätts på prov när han försöker hitta Pashie och samtidigt försöker sätta stopp för dem.

Omdöme:
Schysst debutroman som levererar en tät intrig med högt tempo och nutidshistoria från Ryssland.

Hade lite svårt att få grepp om den i början eftersom den levererade korta kapitel med olika infallsvinklar med flera karaktärer. Men när jag väl fick grepp på karaktärerna och kunde hänga med i hoppen så blev det en riktig bladvändare.

Gillade inte riktigt de historiska återblickarna, även om de var nödvändiga, eftersom de gick så långsamt framåt. Dessutom var de så korta inledningsvis att jag inte alls fick nån relation till de karaktärerna.

Däremot gillar jag skildringen av Ryssland i början på 90-talet, det är riktigt intressant och känns väl underbyggt. Men det här är ingen bok för den känslige. Det blir våldsamt, eller snarare grymt (i dess rätta bemärkelse), i slutet.

Nästa bok:
Ett litet liv

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s