Insidan

Titel: Insidan
Författare: Liam Norberg
Genre: självbiografi
Utgivningsår: 2009
Sidor: 375
Betyg: 2/6
Ursprung: lånat av farsan
Passar: dig som gillar VIP-rummet eller Iskallt och stenhårt

Handling:
Insidan är Liam Norbergs egen berättelse om hur gänget på taekwandoklubben blev både skådisar (Stockholms natt och Sökarna) och kriminella, kända som Örnligan. Om hur de genomförde några uppmärksammade värdetransportrån i början på 90-talet, bl.a 930-miljonerkuppen mot Gota banken. Hur han häktades och dömdes till ett 10,5 års långt fängelsestraff, samt hur livet i fängelset är på insidan.

Omdöme:
Liam Norberg minns jag mycket väl från filmen Sökarna och när jag för ett tag sedan även förstod att han var inblandad i ett av de största rånen någonsin i Sverige blev jag nyfiken på att läsa den här boken.
Min nyfikenhet har visserligen lagt sig, men jag vet inte om jag blev så mycket klokare av att läsa boken.

Första halvan av boken känns det nämligen som att läsa en ändlös monolog från nån av Jens Lapidus gangsterkaraktärer. Tyvärr en ganska innehållsfattig monolog. Den består mest av en massa självförhärligande floskler och liknelser; jag är rävarnas räv, mästertjuven, Hagsätras Robin Hood etc etc. Sedan, rätt som det är, kläcker han ur sig saker i förbigående som t.ex att han var med i filmen Sökarna. Men inget om filminspelningen, hur det kom sig att han blev skådespelare eller annat som hade varit intressant att få veta.

På samma sätt berättar han om brotten, lite i förbigående och utan detaljer, vilket i och för sig kan bero på att han inte vill berätta om saker han inte blivit dömd för. Men inte ens brotten han dömts för går han in särskilt djupt på.

Andra halvan av boken har ett bättre driv i berättandet, det handlar om häktningarna, rättegångarna, tiden i fängelse och hur han blev frälst. Men gång på gång tappar han tråden och fullföljer inte berättandet om intressanta detaljer, som t.ex vad som hände med de tre miljoner kronor som han gömde under vasken i sin lägenhet och som polisen aldrig hittade när de gjorde husrannsakan.

Ett hafsigt försök att ge konstgjord andning till ett falnande kändisskap skulle jag kalla den här boken.

Nästa bok:
Äkta amerikanska jeans