Den mörkaste hemligheten

Den mörkaste hemligheten

Titel: Den mörkaste hemligheten
Författare: Alex Marwood
Genre: thriller
Utgivningsår: 2016
Sidor: 366
Betyg: 3/6
Ursprung: biblioteket
Passar: dig som läst Onda flickor eller Skymningslandet

Handling:
Fastighetsmagnaten och miljonären Sean Jackson firar sin 50-årsdag med en storstilad och blöt fest under en långhelg med familj och vänner. Men under den sista natten försvinner en av hans treåriga tvilligdöttrar, Coco, spårlöst från huset. Åtminstone säger alla som var där att hon gjorde det. 

12 år senare avlider Sean och det gamla försvinnandet dras än en gång upp i skvallerpressen samtidigt som familj och vänner åter måste ses för hans begravning. Men det är en splittrad och kluven familj. Med fyra äktenskap bakom sig, och barn med tre olika fruar, har inte Sean direkt haft någon lysande relation med sina barn.

Det blir en av döttrarna från hans första äktenskap, 28-åriga Mila, som motvilligt måste representera familjen på begravningen. Dessutom blir hon ombedd att ta med Cocos överlevande tvillingsyster, Ruby, som hon knappt känner dit.

Samtidigt som Mila och Ruby lär känna varandra allt bättre känner de att Cocos försvinnande inte känns helt sannolikt. Känslan förstärks av den spända stämningen som finns mellan Seans vänner som var med på 50 årsfesten.

Mycket riktigt är den en mörk hemlighet som vännerna bär på och som avslöjas i den dåtida parallellhandlingen. Men kommer sanningen att komma fram på begravningen och är sanningen alltid av godo?

Omdöme:
Jag gillade Alex Marwoods första bok, Onda flickor, och satte därför tänderna i den här som tydligen är hennes tredje. Men den hade inte riktigt samma fart och tempo för att nå upp i nivå med den första tyvärr.

Det här är snarare ett spännande relationsdrama än någon rafflande, psykologisk thriller. Intrigen utvecklas ganska långsamt fram till upplösningen eftersom du redan från början fattar att Coco nog egentligen inte försvann. Berättelsen hoppar mellan nutid och dåtid, där endast dåtiden är daterad, vilket gjorde det svårt att hänga med i början vilken tidsepok man befann sig i.

Den stora behållningen med boken är kataktärerna. De är en samling osympatiska, snobbiga och arroganta människor med olika sorters problem (mest alkohol- och drogproblem). Beskrivningarna är pricksäkra och trovärdiga, men även här hade jag svårt att hålla i sär en del av dem i början av boken.

Jag gillar att författaren spar ett litet avslöjande ända till epilogen. Även om jag hade mina misstankar så var det ändå skönt att få dem bekräftade. Slutet gott allting gott med andra ord? Inte riktigt. Den var läsvärd, men lite för händelsefattig för min smak.

Nästa bok:
Tårar i havet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s