Den andre sonen

Den andre sonen

Titel: Den andre sonen
Författare: Alexander Söderberg
Genre: thriller, kriminalroman
Utgivningsår: 2014
Sidor: 403
Betyg: 5/6
Ursprung: lånat av pappa
Passar: dig som läst Den andalusiske vännen eller VIP-rummet

Handling:
Gangsterledaren Hector ligger i koma efter ett attentat från hans fiender, vilket skedde i den första boken. Istället försöker hans högra hand, Aron, hålla igång affärerna med ett gäng förtrogna, däribland sjuksköterskan Sophie som haft ett förhållande med Hector. Men de två rivaliserande maffiasyndikaten anar att de saknar ledare och försöker ta över mer och mer av deras affärer. Men Aron vägrar släppa något till fienden och vill sätta hårt mot hårt. I rädsla över att ett fullskaligt krig ska bryta ut börjar Sophie att förhandla med de två rivaliserande grupperna i smyg för att mäkla fred.

Men förhandlingarna går inte alls som hon tänkt sig. Istället för fred trappas konflikten upp och hon blir även utfryst av Hectors gäng som anar att hon förrått dem. Till följd av det blir hennes son kidnappad av en av de rivaliserande grupperna.

Samtidigt börjat polisen Antonia Miller gräva allt djupare i utredningen kring massmorden på resturang Trasten som Hector var inblandad i (det hände också i den första boken). Det enda spår hon får upp är Sophie. Samtidigt blir hon motarbetad internt av någon som verkligen inte vill att morden ska bli lösta och är beredd att ta lagen i egna händer för att det ska bli så.

I jakten på att få tillbaka sin son sluter gamla vänner (Jens) upp vid Sophies sida, men även nya oväntade allianser uppstår. Fast fienderna och hoten dyker också upp från alla håll. Frågan som uppstår är om hon verkligen är beredd att få tillbaka sin son till vilket pris som helst?

Omdöme:
Precis som i den första boken är det action från sidan ett. Dessvärre kommer jag inte ihåg så mycket från den första boken, vilket irriterar mig en hel del i början, för det refereras till händelser i den hela tiden. Där kan jag tycka att författaren är alldeles för snål med tillbakablickar och repetitioner av händelserna i den första boken. När intrigen är så detaljrik och actionfylld är det lite väl mycket begärt att läsaren ska komma ihåg allt.

Men irritationen släpper snabbt när jag slukas av handlingen. För tempot är högt, intrigen spännande och jag gillar verkligen hans sätt att skriva. Författaren använder små, och ofta triviala, detaljer för att beskriva personer och omgivningar. De lyckas han fånga med bravur vilket verkligen målar upp en levande värld som jag som läsare känner igen. Jag tycker att hans sätt att skriva påminner en del om Lapidus och De la Motte, det är rappt, rått och levande.

Det känns som att många karaktärer fortfarande har en dold agenda, som läsare får du inte veta vad de tänker och känner fullt ut, vilket jag hoppas tydliggörs i den sista delen. För det är ingen tvekan om att jag tänker läsa den. Trots den inledande irritationen tycker jag att boken verkligen lyfte och jag ger faktiskt den andra delen högre betyg än den första. Vi får se om den trenden fortsätter i nästa del!

Nästa bok:
Tills det dödar oss

Annonser

En reaktion på ”Den andre sonen

  1. Ping: Den gode vargen | Bokstapeln

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s