Solvarg

Titel: Solvarg
Författare: Conn Iggulden
Genre: historisk roman
Sidor: 389
Betyg: 4/6
Passar: dig som läst den första delen eller gillar Revolt av Robyn Young

Handling:
Andra delen i Rosornas krig-serien. Eftersom kungen av England, Henry VI, lider av någon slags sjukdom och är mentalt frånvarande styr hertigen av York landet i hans ställe. Eftersom York själv härstammar från kunglig släkt har han ett starkt stöd för att ta över som kung. Men efter 18 månader vaknar kungen upp ur sitt drömlika tillstånd och återtar sitt styre. Henry avskedar York-falangen, utan tack, och river upp en del beslut de tagit. Rädda att bli anklagade för förräderi samlar York-falangen en armé för att kunna försvara sig. Men det leder till en fullskalig konfrontation med kungens styrkor. York-falangen segrar, kungen blir skadad och återigen tar York över styret av landet.

I kungens mentala frånvaro samlar drottningen ihop en ny armé för att återta styret. Återigen möter de varandra på slagfältet. Denna gång segrar kungens styrkor och York-falangen flyr landet. Men trots nederlaget reser de sig på nytt.

I hemlighet återvänder de till England, uppbådar en ny armé, intar London och tillfångatar kungen. Drottningen lyckas däremot fly med prinsen och söker stöd i både Wales och Skottland för att sätta upp en ny armé. Trots att det är vinter tågar de sedan mot London för att frita kungen.

York-falangen samlar sin armé på nytt och går dem tillmötes, men de blir överraskade av drottningens armé och besegrade. York och hans högra hand, earlen av Salisbury, blir tillfångatagna och avrättade. Fast deras söner är fortfarande i livet med varsin armé söderöver och kungen är fortfarande tillfångatagen, så för drottningens armé väntar nya utmaningar.

Omdöme:
Andra boken är betydligt mer händelserik än den första, som var mer uppbyggande. Här står slagen tätt och därimellan är intrigen också spännande.

Författarens styrka är att göra en tydlig intrig av utdragna och röriga historiska händelser, utan att ändra dem alltför mycket. Vilket framgår av hans efterord med historiska anmärkningar, där han pekar ut sina ändringar.

Personbeskrivningarna är som altid bra och ingen är rakt igenom god – eller ond. Utan även t.ex York har sina sympatiska sidor, trots att det är Lancaster-sidan som är de läsaren får följa närmast och synpatiserar med.

Serien lyfter inte riktigt till samma höjder som tidigare serier, men det beror ju inte på författaren utan på valet av historia. Men intressant, underhållande och läsvärt är den definitivt.

Nästa bok:
Tredje delen i serien: Blodsfejd