Offer utan ansikte

Offer utan ansikte

Titel: Offer utan ansikte
Författare: Stefan Ahnhem
Genre: deckare, kriminalroman
Sidor: 589
Betyg: 5/6
Passar: dig som gillar klassåterträffar

Handling:
Boken handlar om kriminalinspektören Fabian Risk som flyttar med sin familj från Stockholm hem till sin uppväxtstad Helsingborg. Han hinner knappt kliva innanför dörren i sitt nya hem innan hans nya chef ber honom hänga med till en mordplats. Offret är en klasskamrat från grundskolan till Fabian och har mördats på ett mycket symboliskt sätt.

Snart blir fler i hans gamla klass mördade och den gemensamma nämnaren är att de var de som var värstingarna som både slogs och mobbades. Med den kopplingen blir slutsatsen att det var klassens mobboffer som nu tar hämnd. Spåren pekar mycket riktigt mot honom och jakten tar sin början. Men istället för att gripas hittar polisen honom också mördad.

Förvirringen hos polisen blir stor, men tack vare teknisk bevisning och att Fabian tänjer en del på reglerna får de upp spåret på nytt. Dessvärre är mördaren långt ifrån klar och Fabian inser att även han står med på mördarens lista. Det slutar med en riktig kapplöpning där mördaren måste hittas innan han hunnit med att mörda hela klassen.

Omdöme:
Även om jag läser mycket deckare har jag ett ganska ambivalent förhållande till dem. Visst brukar det vara bra underhållning, men de är sällan nyskapande (det är alltid samma gamla trötta poliser med tvivelaktiga alkoholvanor och ifrågasatta utredningsmestoder). Försöker därför enbart att läsa deckare på rekommendation av någon annan. Den här boken är dock ett undantag, köpte den enbart för att den är skriven av brorsan till en bekant och därför drog jag mig länge för att läsa den.

Helt i onödan skulle det visa sig. Det här var ju en grym debut och en riktigt spännande pusseldeckare som lyckas hålla tempot uppe trots sin längd.

Huvudpersonen är en ganska sympatisk person (utan dåliga alkoholvanor) och både han och det övriga persongalleriet är väl gestaltat. Lite klichéaktiga är en del av dem, men på det stora hela rätt trovärdiga. Berättelsen förmedlas genom fler personer, både poliser, offer och mördaren samt någons dagboksanteckningar.

Huvudintrigen är riktigt spännande från första sidan och innehåller en rejäl twist, även om den kanske inte var så överraskande, som trappar upp tempot rejält. Mot slutet blir jag däremot lite trött på alla förvecklingar och att mördaren är skickligare än en ninja. Jag tycker att handlingen hade vunnit i trovärdighet på att skippa de värsta förvecklingarna, men spännande blir det ju onekligen. Tycker även att sidointrigerna är bra och att de tillför mycket till handlingen.

Kul att boken var så pass läsvärd när jag valde den på sån osäker grund. Jag kommer definitivt att läsa fortsättningen.

En annan sak som var lite kul, åtminstone anekdotiskt, är att en kusin till mig varit kökschef på en resturang som nämns ett flertal gånger i boken.

Nästa bok:
Enklav (en ungdomsbok!)

Annonser

En reaktion på ”Offer utan ansikte

  1. Ping: Kaninjägaren | Bokstapeln

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s