Den nya människan

Titel: Den nya människan
Författare: Boel Bermann
Genre: thriller, dystopi, rysare
Sidor: 205
Betyg: 4/6
Passar: dig som gillar barn

Handling:
Barnafödandet minskar i världen, men trots att det är oroväckande avfärdas det med olika förklaringar som t.ex. att folk vill göra karriär istället. Tills den dagen kommer då inga barn längre föds. Två år går. Mänskligheten verkar dömd till undergång och de flesta har precis börjat förlika sig med det. Då börjar kvinnor att bli gravida igen. Men barnen som föds är inte som förr, de är tysta och iaktagande med känslolösa blickar. Leker gör de inte heller.

Rakel tycker att den nya människan, som den nya generationen kallas, är obehaglig. Hon blir dessutom vittne till hur två nya barn attackerar ett äldre, vanligt barn. När hon försöker avstyra bråket slutar det med att ett av de nya barnen dör. Ingen tror på Rakels historia och hon döms till tvångsvård på en psykiatrisk klinik. Men fler och fler attacker sker, även om myndigheterna försöker tysta ner det, och Rakel blir utskriven.

Till slut beslutar staten att ta hand om den nya generationens barn redan från födseln för att sätta de på ”internat” och uppfostra dem i empati och mänskligt beteende. Övrig undervisning går däremot galant, barnen är superintelligenta och verkar dela medvetande med varandra. Därför börjar barnen användas i arbete, de sätts i fabriker och används mer eller mindre som slavar.

Rakel får själv ett högt uppsatt jobb på ett spelprogrammeringsföretag som använder sig av den nya människan. De upptäcket så småningom att folk saknas och vid förhör med DNM:orna visar det sig att de har ”demonterat” dem för att förstå hur de var uppbyggda. Allting tystas ner av företaget, men snart inträffar en ännu värre katastrof.

Rakel överlever katastrofen och flyr skräckslagen till Berlin där hon lever i dekadens för att glömma. Men alkohol och tillfälliga förbindelser gör att hennes värsta mardröm inträffar – hon blir själv gravid.

Omdöme:
Fantastisk intrig, men den kunde gärna ha spetsats till med fler detaljer och 200 sidor till! I nuvarande format blir den lite väl kortfattade och saknar djup.

Det är framförallt karaktärerna som skulle behövt en bättre bakgrundsbeskrivning. Det tar ett par kapitel innan jag förstår vem huvudpersonen är, jag tror att det handlar om flera olika personer fastän det är en och samma. Jag känner heller aldrig att jag kommer henne särskilt nära. Fast handlingen är rakt igenom spännande, och en aning obehaglig, utan att tappa tempo. Det är korta och lättlästa kapitel. Korta nyhetsnotiser varvas med korta forskningsrapporter och huvudpersonens egna upplevelser.

Det här är en bok jag skulle rekommendera till den som vill läsa något lättläst, annorlunda och spännande, utan att det för den sakens skull blir särskilt våldsam.

Nästa bok:
Offer utan ansikte