På stranden

På stranden

Titel: På stranden
Författare: Nevil Shute
Genre: (post)apokalyptisk roman, krig, klassiker
Sidor: 281
Betyg: 4/6
Passar: dig som vill läsa en stilbildande klassiker

Handling:
Handlingen utspelar sig i slutet av 50-talet i Australien, två år efter att ett förödande kärnvapenkrig har rasat på det norra halvklotet. Ryssland, Kina, England, USA och lite fler länder avlossade sina arsenaler mot varandra och de som inte dog av bomberna dog av det radioaktiva nedfallet.

Halva världen är ödelagd, men nu hotas den andra halvan också eftersom radioaktiviteten sprider sig långsamt, men obevekligt, söderut. När berättelsen börjar är det drygt sex månader kvar till slutet för våra huvudpersoner som bor i Melbourne. Det är Peter och hans fru Mary, deras goda vän Moira, Peters överordnade Dwight och vetenskapsmannen John.

Peter har precis blivit utsedd till förbindelseofficier på den amerikanska atomubåten Scorpion som Dwight för befälet över. De skickas ut på ett uppdrag till Seattle för att undersöka mystiska radiosändningar som kommer därifrån, trots att landet ligger öde. Med sig på ubåten har de också vetenskapsmannen John som ska ta reda på om det finns något hopp för den kvarvarande mänskligheten, eller om det radioaktiva nedfallet sprider sig precis som befarat.

En stor del av berättelsen handlar också om deras tid hemma i Melbourne. Hur de hanterar det oundvikliga slutet på olika sätt i vardagslivet.

Omdöme:
Boken är förmodligen en av författarens mest kända verk och har även blivit filmatiserad, men jag har dock aldrig sett, eller hört talas om, filmen. Trots sin ålder, 1958, är det en läsvärd bok utan alltför många tidstypiska störningsmoment. De som finns drar jag snarare lite på munnen åt, som att alla röker – även i närheten av bebisar. Jämnställdheten har inte heller kommit särskilt långt.

Intrigen skulle kunna ha kryddats med både action och drama, men författaren håller den lågmäld och låter läsarens fantasi göra jobbet. Med dagens ögon blir den därför lite händelselös, särskilt med tanke på att jag läst många, moderna och mer spännande böcker på det här temat. Men jag tycker absolut att det är en bra bok, oavsett att den är stilbildande i den här genren.

Däremot hade författaren kunnat jobba igenom sitt persongalleri lite grundligare. Det är inte särskilt djupa presentationer man får och det känns inte som att jag får några särskilda sympatier för någon av dem.

Tror att det här är den första boken jag lånat på biblioteket som personalen varit tvungna att hämta upp ur magasinet!

Nästa bok:
Robyn Youngs avslutande del om Skottlands historia

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s