Svarthuset

Svarthuset 

Titel: Svarthuset
Författare: Peter May
Genre: Kriminalroman, relationsdrama
Sidor: 362
Betyg: 5/6
Passar: dig som är trött på actionfyllda, svenska deckare

Handling:
Ett brutalt mord sker på den avlägsna och karga ön Isle of Lewis i norra Skottland och polisen Fin Macleod skickas dit från Edinburgh. Han är själv uppvuxen på ön, men lämnade den efter gymnasiet och har inte satt sin fot på ön på 18 år. Men eftersom mordet tycks ha kopplingar till ett mord han utreder i Edinburgh tvingas han åka dit.

Han blir inte särskilt väl mottagen av vare sig utredningschefen eller av en del gamla bekanta bland lokalbefolkningen, men han försöker ändå att bistå utredningen på bästa sätt. Fast när han börjar gräva i fallet tvingas han också nysta upp gamla ungdomssynder, samvetskval och sårade känslor som han trott att han lämnat bakom sig. Dessutom verkar händelser i hans förflutna på ön på något sätt hänga ihop med mordet.

För att ta reda på sanningen och hitta mördaren måste han återuppliva gamla, otäcka minnen som han helt förträngt. Vilket mördaren tydligen inte har gjort.

Omdöme:
Jag köpte Svarthuset på bokrean efter att ha läst mycket positivt om den på flera bokbloggar och hade därför höga förväntningar på den. Men de tycker jag att den infriade.

I mitt tycke är den lika delar en deckare som ett relationsdrama och det är kopplingen mellan dem som utgör själva intrigen, inte själva mordet. Författaren skildrar miljön och stämningen på den gudsförgätna ön väl och väver skickligt ihop det förflutna med nutid.

Det kanske inte låter särskilt nyskapande och det är det inte heller. Men författaren visar verkligen att det varken behöver vara vare sig nyskapande eller överdrivet för att bli intressant. Det räcker med att det är så skickligt berättat att det berör.

Tempot i boken är inte heller särskilt högt, men ändå är det en solklar bladvändare för mig. Jag instämmer med andra ord i hyllningskören!

Nästa bok:
Stjärnklart av Lars Wilderäng

Annonser

5 reaktioner på ”Svarthuset

  1. Den här har växt efter att jag läste ut den och nu tänker jag på den som en fullpoängare. Fattar inte varför jag bara gav den en fyra. Som det är nu så har den sämst betyg i hela serien, men det var egentligen den som var bäst 🙂

    Gilla

  2. Ping: Årslistan för 2016 | Bokstapeln

  3. Ping: Bokreafynd 2017 | Bokstapeln

  4. Ping: Lewis pjäserna | Bokstapeln

  5. Ping: Slutet på sommaren | Bokstapeln

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s