Titel: Vi bara lyder
Författare: Roland Paulsen
Genre: Faktaroman, facklitteratur
Sidor: 182
Betyg: 4/6
Passar: dig som någon gång varit inskriven på Arbetsförmedlingen
Handling:
Vi bara lyder är Roland Paulsens berättelse om Arbetsförmedlingen, som han studerat genom studiebesök och intervjuer med arbetssökande, och framförallt arbetsförmedlare. Boken är ett resultat av hans forskarstudier i sociologi.
I boken går författaren kort igenom AF:s historia, vad de har för uppdrag idag och varför de inte lyckas med det uppdraget. Titeln syftar på varför medarbetarna bara lyder och underkastar sig ett system som de själva inte tror på. Författaren lägger stor vikt vid att försöka analysera varför AF upprätthålls i nuvarande form och varför. Även Fas 3:s vara eller icke vara går han igenom, svaret borde förvåna de flesta läsare…
Omdöme:
För att vara en ”forskarrapport” är boken förvånansvärt lättsam och humoristisk. Oftast blir det igenkänningskomik i intervjuerna med arbetssökanden eller humoristiskt för att systemet är så jävla dumt, vilket framkommer i intervjuerna med arbetsförmedlarna.
Boken är i högsta grad politisk, men inte partipolitisk, för samtliga partier är överens om AF:s uppdrag. Utan det är ett politiskt system som upprätthålls i första hand som kontrollorgan för att långtidsarbetslösa inte ska få ersättning utan motprestation.
Jag, som aldrig satt min fot på AF, tycker att boken är riktigt intressant. Visst har den några tunga kapitel med mycket forskning och teori, men på det stora hela är den lättsam.
Det som jag tycker är riktigt anmärkningsvärt är att AF har en budget på hisnande 72 miljarder. För de pengarna ska de förmedla 40 000 jobb till 400 000 arbetslösa, bara det en omöjlig ekvation. Men de flesta av de jobben är okvalificerade och ändå inte önskvärda av de arbetssökande (kvalificerade arbeten annonseras oftast inte ut hos AF för då blir företagen dränkta i okvalificerade ansökningar eftersom de arbetslösa tvingas att söka alla jobb, även sådana de inte kan få).
Vart tar alla pengar vägen och kan de användas bättre? Är två frågor som kvarstår hos mig efter att ha läst den här boken.
Nästa bok att läsa:
Jens Lapidus senaste
Bokstapeln 